OS-laget 2010 - sista given

Satt och tittade igenom laget jag satte ihop redan i maj, och ja, en hel del har förändrats sen dess. Spelare har slutat, skadats, gjort comeback, eller varit allmänt dåliga. Så jag försöker igen. Det här laget jag skulle ha presenterat om tio dagar.

Kedjor
Daniel Alfredsson - Henrik Zetterberg - Loui Eriksson
Daniel Sedin - Henrik Sedin - Mikael Samuelsson
Peter Forsberg - Nicklas Bäckström - Patric Hörnqvist
P.J. Axelsson - Samuel Påhlsson - Fredrik Sjöström
Tomas Holmström

Backpar
Nicklas Lidström - Alexander Edler
Tobias Enström - Niklas Kronwall
Niklas Hjalmarsson - Mattias Öhlund
Henrik Tallinder

Målvakter
Henrik Lundqvist
Jonas Gustafsson
Mikael Tellqvist

Vi kommer få tre kedjor som alla kan bidra framåt. Jag håller inte riktigt med de som säger att vi saknar offensiv kraft. Speciellt inte nu när bröderna Sedin har gått från riktigt bra till den riktiga eliten. Alla tre kedjorna är väldigt jämna och den ordningen jag satt dem kan mycket väl vara olika från match till match.

Fjärdelinan är den jag är mest osäker på. Samuel Påhlsson har inte övertygat i Columbus, och man kan lika gärna sätta Johan Davidsson eller Joel Lundqvist där istället utan att laget förlorar nämnvärt i slagkraft. Men Påhlsson lirar ändå över 15 minuter per match där borta mot de bästa, och är inte lika skadebenägen som de två andra.

Lagets joker är Patric Hörnqvist. Eller joker är kanske fel ord. Det är inte så att jag förväntar mig att han går in och smäller dit kassar i parti och minut. Men han är en grym spelare längs sargerna och är inte en helt oäven målskytt. Dessutom har han gått bra i höst. Ett bra komplement till firma Forsberg/Bäckström.

En annan sak är givetvis statusen på Johan Franzén. Såg senast idag att han nyligen gått på is för första gången sedan skadan. Franzén fit for fight går rakt in i laget på Hörnqvists bekostnad. Men just nu känns han som en chansning.

Backsidan har sett mest förändringar. Det går inte att bortse från Niklas Hjalmarssons och Henrik Tallinders spel i Chicago och Buffalo. Båda är väldigt duktiga i defensiven vilket verkligen kommer att behövas mot Ryssland och Kanada. Tobias Enström och Alexander Edler är det bästa vi har i offensiv väg, och de två är även riktiga skridskovirtuoser.

Målvakterna för mig är en no brainer. Henrik Lundqvist given etta. Jonas Gustafsson har visat att han även håller i NHL. Dessutom bra i VM senast. Han kan gå in och avlasta en match. Mikael Tellqvist har inga problem att stå vid sidan av, och är dessutom en bra kille att ha i laget. Går dessutom någon av de andra sönder känns det väldigt skönt att ha Tellqvist som stand in.

Spelare som tillkommit: Tobias Enström, Henrik Tallinder, Peter Forsberg, Niklas Hjalmarsson, Patric Hörnqvist.
Bortplockade: Johnny Oduya, Jonathan Ericsson, Kenny Jönsson, Johan Franzén, Fabian Brunnström.

Skrivbordsbakgrunder MODO Hockey

Dags för ännu en laddning med skrivbordsbakgrunder. Den här gången i full HD-format. Stort tack till den grymme fotografen som bidrog med bilden på Susse, Macke och Svarten, och till, om jag inte är helt ute och cyklar, Digitalbath som fixade till den gamla AIK-loggan.

Det finns Skellefteåfans överallt

The one about half-time

Första halvans...

Zacke: Roman Malek
Niklas Lidström-imitation: Per Hållberg
El capitan: Per Svartvadet
Quasimodo: Magnus Häggström
Eilert Pilarm: Peter Forsberg
Styrelseledamot: Markus Näslund
Timander: Jens Westin
Sondräll: Daniel Sondell
Fatso turned ryggproblem: P-Å Skröder
Sylvester Stallone: Hannu Pikkarainen
Steen: Thomas
Gutt: Kristian Forsberg
Brandman: Mats
Största smile: Tomas Mojzis
Guldkomponent: Morten Madsen
Hugh Hefner: Dan Hinote

Inte torsk i alla fall

Blev en till sådan där match i vilken Modo får styra spelet mot en motståndare som spelar tajt och satsar på kontringar. Har blivit en hel del av den varan på sistone. Nästan så att man börjar misstänka att elva av de tolv tränarna i Elitserien har någon slags hemlig telefonlinje som de upprätthåller sedan Modo vände på skutan och fick rätsida på grejerna. Horava får ta och rita upp lite nya strategier. Att gnaga oss upp en poäng i taget håller inte. Förhoppningsvis kan vi knipa tre mot ett skadeskjutet Luleå.

Jag var säker på tre saker innan matchen. Någon skulle tackla sönder Foppa ganska snart, och Mododödarna Calle Klingberg och Fredrik Pettersson skulle göra mål. Check, check, check. Som tur är fick vi med oss en poäng. Jag var nämligen inte alls lika segerviss som många var. Så för mig slutade kvällen med hyfsat munter min. Men det kändes ändå en smula surt att vi inte kunde knipa i alla fall bonuspoängen. Den var vi värda. Frölunda är mänskliga när man sätter lite press på dem. Tyvärr lyckades man inte riktigt hela matchen.

Marco Tuokko och Kristian Forsberg gör sina bästa matcher i Modotröjan. Marco visade fansen att han visst kan slå passningar rätt och visa välbehövlig energi samtidigt. Denna oväntade ambidexteri får han gärna ge prov på fler gånger. Både för lagets skull och för att det är roligt när hans belackare börjar svamla. Krille F körde också på bra. Vissa moves var det nästan Foppaklass på. Någon måste ha satt in nya styrchip i de där herrarna. Men det var kul att se. Ecke är snart vindikerad om det fortsätter så här.

Tror en del gnisslar tänder över att Anchorman får lalla runt i fjärde. Varför då? Det är ju grymmens att en sån lirare där bak. För speltid får han ju. Över femton minuter igår. Att ha fyra kedjor som pumpar på i december-januari är guld värt. I förlängningen är det oerhört viktigt med bredd. Ingen vill gå in i ett slutspel med Zuccarello, Näslund och Sundström helt slutkörda. Foppa lär ju vara utvilad vilket som. Salle får snart ta sitt ansvar och ta med honom till ungdomens källa, någonstans där i Sydostasien. Han behöver ändå själv en ny dos.

It creeps and leaps and glides and slides

Jag var nog inte den enda igår som satt och nickade till efter första, och var i ett mer eller mindre komatöst tillstånd efter andra. Skellefteå spelar en the blob-liknande hockey där de växer för varje puck som de får emot sig. De gjorde det bra givetvis. Men det går faktiskt att spela hockey när man spelar borta, vilket inte minst Rögle visade. Skellefteå spel bygger mycket på att man har fyra jämnbra kedjor som bara går in och pumpar varje byte. Så när man är in the zone så funkar det. Kommer man i en svacka så saknar man dock topparna som kan gå in och avgöra när det står och väger. Man har också en målvakt i Hadelöv som förmodligen är ES placeringssäkraste. Står nästan alltid rätt. Väldigt imponerande.

Nog om Skellhell. Fanns ju ett hemmalag också. Hyfsad insats måste jag säga. Man stångade sig blodiga mot bortalagets försvarsmur. Många gånger förgäves. Men man fortsatte att försöka även när det såg mörkt ut. Så en eloge till det. Macke Näslund såg snäppet bättre ut än i första. Han jobbade på bra åt båda håll. Kul att se. En riktig ledargestalt den mannen. Foppa såg lite seg ut. Inte riktigt hans matchbild. Det var stundtals för jävla mesig hockey. Avslaget till och med. Tredjelinan fortsatt energiska med Häggström och Madsen som två speediga vinthundar på kanterna och med en Steen i mitten som gillar läget. Annars såg Susse mycket piggare ut i sin andra match efter skadeuppehållet. Skröder gillar nog det, vilket syntes.

Imorgon Djurgården, som har haft det lite tungt på sistone. Bara en seger på de fem senaste. Nu möter man i och för sig Modo hemma, så man har en bra chans att vända den dystra trenden. Skulle Modo vinna så har man faktiskt bara fyra pinnar upp till DIF. Ett DIF som spelar en rolig hockey med Hardy vid rodret. Så matchen som sådan kommer nog bli en höjdare. Fullsatt på läktarna och många duktiga lirare på isen. Med stenhård press framåt och ett litet getöga på hemmalagets kontringskickliga spelare så är inte segern helt utom räckhåll. Macke får gärna göra sitt första mål och Sondräll kan om han vill bli Sondell igen. Det är också helt ok om Foppa och Ragnarsson kramas lite för att pumpa upp energin.

21 - 24 - 19

Det blev en fantastisk klang och jubel-föreställning till slut. Jag var nog inte den enda som hade en klump i magen innan matchen. Tänk om det går åt helvete allting tänkte man. Nu blev det inte så! Istället satt man med en stor klump i halsen i stort sett hela matchen. Tårarna var inte långt borta när firma Näslund-Forsberg stundtals förnedrade sina motståndare med ack så små, men effektiva medel. Det är ju de här stunderna vi modoiter så länge sett fram emot.

Även om man likt ett barn på julafton tindrade med ögonen och suktade efter nästa paket så gick det heller inte att undgå hur bra Madsen - Steen - Häggström klickade. Madsen har ju växt för varje match han lirat här. Häggström gör sin bästa match för säsongen, sans Foppa. Och Steen behöver en riktig krigarkedja för att komma till sin rätt. Det där Mojzis verkade trivas rätt bra också. Killen var överallt igår, och fick välförtjänt utdelning. Jag hade börjat tvivla där, men nu kanske det lossnar på riktigt.

På tisdag möter vi något slags topplag som består av ett gäng jämnbeiga leftovers. Det ska bli roligt, för då får vi se var det här gänget verkligen står. Klart att det säger lite om Elitserien att laget som är tvåa har Brad Moran som den enda offensiva kraften. Adam Larsson också, givetvis. Plus den där målvakten som ansågs vara slut redan i början av decenniet. Nu dominerar han ligan. Vad fan?

Nåja, när vi summerar till våren kommer tabellen se hyfsat annorlunda ut. Färjestad kommer att ha fått in lite nygammalt, men ändå fräscht, och Linköping har vid det laget maxat ut så att de slipper hämta något av värde i slutspelet. Har vi tur så vaknar Frölunda till på slutet också. Då slipper vi stå skamsna och se två mediokra norrlag där uppe.