Lall on, lall on

Försäsongen har börjat, på allvar. Den här tiden på året är nog den roligaste, ja alltså rent humormässigt. Man får sig ett och annat gott skratt. Allt från sportchefernas frozande av de senaste panikvärvningarna till supportrarnas kraxande om vinster och förluster i träningsmatcherna. Vinner deras favvolag är det självklart ett bra tecken, men den riktiga humorn sätter inte igång förrän förlusterna kommer, då växlar maskineriet verkligen upp. "Aja, spela roll, för fem säsonger sen förlorade vi alla matcherna, sen blev det SM-guld." "Äh, vadå klart vi förlorar mot ett skittaggat div 2-gäng." "Amen liksom ingen är ju ändå motiverad." "Alla i laget hade nya suspar, klart de måste åkas in ordentligt." Är bara några av alla sköna exempel som finns till hands.

Förklaringarna i sig är inte så jäkla kuliga. Men det är just att supportrarna på något sätt känner sig trängda och måste därför fort som fan slänga ur sig massa floskler för att försvara skiten. Det är som att de måste intala sig själva att världen inte går under för en sketen förlust i en träningsmatch. När dessutom resultatet finns till åskådning för alla motståndarsupportrar reagerar de flesta som trängda djur. Full attack. Det mina vänner, är en evig källa till lycka för en åskådare av spektaklet.